Under det senaste året har regeringen tagit beslut som missgynnar skogslänen och inlandet. Ändringar i utjämningssystemet tillför Stockholm många miljoner och det är kommuner och landsting i andra delar av landet som drabbas. Störst negativ effekt per invånare får det i Jämtlands län.
Det är storstadsområdena som gynnas vid borttagandet av förmögenhetsskatten och fastighetsskattens omvandling till en kommunal avgift. Det visar en utredning som riksdagens utredningstjänst gjort.
Frågan är vad som då kan göras på andra områden för att kompensera skogslänen?
Vattenkraften är en viktig – och ständigt förnybar – naturresurs som tillför den svenska staten stora värden varje år. De kommuner/regioner som har vattenkraftverken får dock inte del av dessa värden, trots de uppoffringar i form av intrång i natur och livsmiljö som krävts för att skapa förutsättningarna för vattenkraftsutbyggnaden och en effektiv elproduktion. En rejäl naturresursåterbäring i någon form till dessa kommuner/regioner är befogad.
Vattenkraftproduktionen i Sveriges sju skogslän motsvarar 90 procent av landets totala vattenkraftproduktion. Under en tioårsperiod, 1997-2006, uppgick vattenkraftproduktionen i genomsnitt till 68,1 TWh per år, eller motsvarande 46,4 procent av elproduktionen i landet. Värdet, i form av statliga skatteintäkter från denna vattenkraftproduktion, är omfattande och utgör en viktig bas för Sveriges välfärd. Ett öre per kilowattimme i naturresursåterbäring motsvarar 650-700 miljoner kronor per år för vattenkraftskommunerna/regionerna. Vattenkraftskommunerna/regionerna skulle därigenom tillförsäkras stabila och förutsägbara intäkter som skulle kunna vara ett betydande utvecklingskapital för dem.
I Norge har det under många år funnits system som kompenserar kommuner och regioner för de stora ingrepp som gjorts i naturen i samband med utbyggnaden av vattenkraften.
Där tillämpas ett intressant och framgångsrikt system med koncessionskraft vilket innebär att (vattenkrafts-) kommunerna får köpa kraft till produktionspris. Det ger kommunerna där vattenkraften produceras 500-800 miljoner norska kronor per år. Detta tillsammans med modellens övriga beståndsdelar: naturresursskatt, egendomsskatt och koncessionsavgifter, ger de norska vattenkraftskommunerna/regionerna cirka 3,5 miljarder norska kronor. Efter utjämningssystem blir nettot cirka 1,7 miljarder norska kronor.
I Sverige tar staten som bekant ut en fastighetsskatt på vattenkraftsanläggningar och denna uppgick år 2005 till cirka 588 miljoner. Genom höjningar åren 2006 och 2007 uppgår denna fastighetsskatt nu till drygt 2 miljarder kronor. Det innebär en statlig inkomstförstärkning på nära 1,5 miljarder kronor.
Vi kräver att regeringen tar initiativ till en naturresursåterbäring till vattenkraftskommunerna/regionerna i vårt land och att det därmed skapas ett regionalt utvecklingskapital för dessa regioner.
Vi föreslår att
· regeringen och riksdagen delar upp fastighetsskatten så att minst 1/3 tillfaller vattenkraftsregionerna
· det skapas ett regionalt utvecklingskapital, finansierat av en del av fastighetskatten på vattenkraftanläggningarna. Det skulle innebära ett värdefullt verktyg i utvecklingsarbetet. Eftersom vattenkraften enbart ger ett fåtal jobb idag i de berörda kommunerna, så måste jobben utvecklas inom andra branscher.
Ewa Back Per Söderberg
Norrlandsförbundet Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner
Karl-Erik Nilsson Ulf Björklund
Riksorganisationen Inlandskommunernas ekonomisk förening
Hela Sverige ska leva